TeamOlmed

TeamOlmed stödjer Barncancerfonden

De pengar som de svenska lagen donerar till Barncancerfonden 2012 kommer att delfinansiera bygget av det femte Ronald McDonald huset i Sverige som byggs invid Akademiska Sjukhuset i Uppsala. År 2011 samlade Team Rynkeby, som är samlingsnamnet för alla 13 deltagande lag, in 13 miljoner kronor i kampen mot barncancer.

Under året deltar cyklister i olika team för att samla in sponsorpengar och arrangera olika events. Varje cyklist betalar sina egna kostnader och har förberett sig sedan i höstas. Framför dem ligger ett 120 mil långt cykeläventyr och minne för livet.

- Det här blir en utmaning när man är 63 år och har en förlängningsprotes, säger Matts Rydin som är kund till TeamOlmed på Södersjukhuset i Stockholm. Spännande och för en bra sak! Stöd Barncancerfonden du också!   Följ nedan Matts veckovisa träning inför cykelloppet.

Tisdag 17 juli

Ankomst Aachen vid 19-tiden efter 22 mils cykling via Holland. Själv hade jag smärtor i vänster knä och hälarna, men efter en stark värktablett efter tre timmars cykling så kunde jag fokusera på trampandet igen. Och det behövs för det krävs full koncentration och uttag av sina krafter! Kände mig stark efter att pillret fått avsedd effekt. Stundtals fantastiskt fin cykling av Teamet, rullsnitt på 30 km i långa intervaller. Massor med punkteringar bidrog till många timmar på sadeln, vilket känns!! I morgon väntar Ardennerna!

Måndag 16 juli

Den hittills tuffaste etappen avslutades med målgång i Münster, söder om Osnabrück, en dag i kraftig sidvind och mycket regn. Dessutom med mer trafik än tidigare och återigen avsnitt med kullersten, läskigt i vätan, uppe på det ett antal långa backar. Totalt 185 km med 1000 meters höjdskillnad. Återigen fantastiskt bra hotell och riktigt bra mat, otroligt uppskattat när alla krafter är tömda!

Söndag 15 juli

Framme i Verden, dvs etapp 2. Efter en dag med två sidor av cykelmyntet. Förmiddag den bästa cyklingen vi någonsin gjort, bara tre punkteringar och ett otroligt flyt i tyllet. Vi for fram som ett väl sammanhållet långt tåg i hög snitthastighet. Fikapaus med utsikt över Elbe. Efter en god pastasallad till lunch satte vi fart igen. Tyvärr alltför hög sådan! Skitjobbigt att börja med ett motlut på typ 600 meter. Fler än jag blev körda i botten! Men vi tog oss i mål som planerat och lite för tidigt jämfört med planen.

Lördag 14 juli

Tre punkteringar och en omkullkörning innan vi var ute ur Rockstock. Jag själv var en av de tre som körde omkull när vi korsade ett gammalt järnvägsspår. Ena höften och armbågen samt "den vanliga delen" under vänster knä uppskrapade. Ganska mjukt fall. Omplåstrad vid lunchpausen. Stundtals högt rulltempo. Skönt med kort distans, 13 mil, och tidig ankomst till bra hotell.

Vecka 26 o 27

Snart dags!
Blev 20 + 17 mil i benen förra helgen. Nu är det dags att lämna in cykeln på service efter ganska prick 200 träningsmil under våren. Och ladda kroppen, med energi som går att förbruka när trampandet börjar på riktigt den 14 juli, då vi vaknar i Rodstock efter att ha avverkat en prolog mellan Malmö-Lund-Trelleborg dagen innan.

Vi har nu haft ett sista informationsmöte där vi bland annat pratade om den mentala förberedelsen. Där tror jag att när man som jag är född med ett funktionshinder har lite fördel i och med att man varit van att av och till ha lite ont och upplevt en del smärta.
När det gäller vårt träningscyklande under våren upplever jag inte att mitt handikapp varit till något hinder annat än lite skavsår mellan proteshylsan och skinnet men det är ju hanterligt. I övrigt har det bara handlat om att med träningens hjälp förflytta sig från ett läge av ganska dålig kondition till ett med en hyfsad dito. Plus att lära sig cykla tätt samman i en grupp på en cykel där fötterna sitter fast i pedalerna. Men någon hängiven cyklist tror jag inte jag kommer att bli trots att det varit spännande att ge sig i kast med en, för mig, ny typ av sport och fritidssysselsättning.

Via www.facebook.com/TeamRynkeby/Stockholm2012 kan man följa hur det går för oss. Och den 31 augusti kommer vi att lämna över en ansenlig summa pengar till Barncancerfonden. Det kommer att kännas jättebra!

Vecka 25

Vätternrundan avklarad
Arrangörerna summerade årets runda med att "blev en tuff upplaga, både för deltagare och oss arrangörer. Rekordmånga anmälda, rekordmånga nationer, rekordmånga brutna och rekordsnabba tider. Vätternrundan 2012 levde verkligen upp till epitetet rekordrunda och den kommer att bli ihågkommen. Det var rekordmånga som bröt och det är säkert att säga att Vätternrundan 2012 kommer att räknas som en av de tuffaste genom tiderna. Ett ca fem timmar långt, ihärdigt regn fick ca 2 250 cyklister att bryta".

Naturligtvis var det tufft för oss i Team Stockholm också. Vi var drygt 30 som startade och kom i mål efter mer än tio punkteringar och ett antal kedjehopp. Just rätta tillfället att göra sin debut! Innan loppet startade hade vi besök i Barncancerfondens tält av en kille som hade cancer som barn men som tack vare adekvat vård numera är friskförklarad sedan flera år. Han skulle också starta i sitt första Vätternrunt.

Min känsla av inre lugn inför starten visade sig på något konstigt sätt bestå loppet igenom. Trots mer än 12 timmar på cykelsadeln så fanns det krafter i båda benen ända in i mål. Kände mig överraskande pigg hela tiden, en både märklig och häftig känsla.

Slutspurt i träning och få oss att funka som lag
När vi trampar till Paris kommer vi att ha ett serviceteam som ska hjälpa oss att laga punkteringar, byta däck och ibland hjul, servera mackor efter 5 respektive 15 mil samt lunch efter 10 mil. Sex dagar på raken. Kommande helg ska vi därför köra ett fullskaligt test på detta i en 20 mila etapp.

Det ska bli kul. Nu när resan mot Paris ligger nära i tiden så känns det faktiskt som jag ska klara av detta och suget efter att få komma igång har börjat infinna sig. Om inte annat så för att få befinna sig i lite högre sommartemperaturer. Fast helst inte för höga dito för då kan det bli tufft med vätskebalansen. Att plocka upp en vattenflaska och sätta tillbaks den igen i full fart med andra cyklister tätt intill sig tycker jag fortfarande är läskigt.

 Vecka 24

Premiär för 200 km
I lördags cyklade vi 20 mil med dryga 26 km i timmen i snitt. Känns lite overkligt och mäktigt att man faktiskt kan träna upp sig så pass att det går, det handlar väl om att ha ett synligt och greppbart mål. Det både tvingar och hjälper.
Fokus nu ligger på att cykla i grupp, tätt samman och med en rytm som kan hantera både nedförs- och uppförsbackar utan att vi kör in i varandra eller att det uppstår luckor som det tar mycket energi att täppa till. Många av mina cyklande kamrater i laget har lång erfarenhet så för dom är det hyfsat enkelt, men för oss som är nybörjare är det tufft och ganska svårt faktiskt.
Visst känns 200 km i kroppen och jag tror vi hade allt som en grupp cyklister kan råka ut för på en cykeltur - Punkteringar - Dikeskörning - Skrubbsår - Tårar - Regn - Sol - Motvind - Medvind - Tappade vattenflaskor - En hjälpande hand på ryggen i uppförsbackar - Ont i rumpa - Ont i axlar - Ont i knän - Irriterande tutande bilister - Förstående bilister - Skällande hundar - Nyfikna hästar - Gott kaffe och goda mackor - Lunch - Grym klungkörning med bra fart - Härliga cykelvägar med låg trafik och skiftande miljö.

Vätternrunda nästa
Känner ett konstigt inre lugn inför den utmaningen. Undviker dock att tänka för mycket på de backar som väntar efter att man passerat Jönköping och ska upp längs Vätterns västra kust. Innan start ska vi agera och sälja armband till förmån för Barncancerfonden. Hinner också se nästan hela matchen Sverige - England innan start. Måtte det ge energi!

 Vecka 23

Ibland infinner sig tvivlet
När man har en mindre bra dag är de långa uppförsbackarna tuffa! Vårt mål är att cykla med drygt 27 km i timmen som snitt de 120 milen till Paris och den målsättningen har vi också nu i våra längre träningsturer på helgerna. För att klara det gäller det bland annat att inte tappa för mycket fart i uppförsbackarna. Det går ibland hyfsat men andra gånger sämre och då smyger sig tvivlet på. Fixar jag detta? "Tyvärr" är svaret Ja det gör jag om jag ökar min egen träning ytterligare, så det är mitt focus nu. Öka den egna träningen och förbättra tekniken så att jag använder bägge benen bättre.

Träningen blir tuffare och tuffare
Med snart bara en månad kvar så blir träningspassen tätare och längre. Kommande helg är det 185 km på lördagen och 155 km på söndagen som gäller. Måtte det bli i ett bättre väder än vad vi haft den senaste tiden. Att cykla i 7-8 grader och regn är ingen höjdare, inte ens för de som är mer vana cyklister än jag. Helgen därefter väntar Vätternrundans 300 km.

• Senast uppdaterad den 6 september 2012
• Skriv ut
• Dela